Jag är övertygad om, att "gatekeepers" väljs ut för att de skall göra det de
gör.
De har valts ut för att de "vet" vilka nyheter deras chefer, och inte minst
annonsörerna, vill ha.
Den amerikanske forskaren Niel Postman (NP) konstaterade för många år sedan
att den definition på nyheter som journalisthögskolor och redaktionerna
påstår styr deras urval; kontroversiell, ovanlig och finnas i närområdet,
inte är sann. ("Om en hund biter en brevbärare är det ingen nyhet men om en
brevbärare biter en hund är det en nyhet".)
NP menade att de kriterier, som styr är att nyheten inte skall vara obekväm
för makthavare inom näringslivet och ägarna av medierna, kunna accepteras
och gillas av annonsörerna och vara billig att framställa.

Jag tycker inte man behöver studera något annonsmedie särskilt länge för att
se att NPs definition stämmer mycket bättre än "brevbärarvarianten".

Hur medvetna är getekeepers om sin roll som maktens försvarare och att inte
leva upp till uppdraget att informera en allmänhet om alla alternativ?
Enligt Chomsky kan ingen i längden leva med att han/hon avsiktligt
missbrukar sin makt och inte lever upp till sitt verkliga uppdrag att så
sanningsenligt som möjligt informera allmänheten. Gatekeepern måste övertyga
sig själv att det han / hon gör är rätt.
Gatekeepers internaliserar uppfattningen att de gör ett bra och viktigt jobb
när de gör som de blivit lärda.
Andra uppfattningar rationaliseras bort genom påstående som att de utgör
"vänsteråsikter" eller företräder mer eller mindre extrema "särintressen"
eller inte uppfyller kraven på att vara tillräckligt "nyhetsmässiga".

Min uppfattning är att de kraftiga reaktioner som många
journalister/redaktörer visar när de kritiseras, är ett tecken på att de är
medvetna, på någon nivå, om att de inte är ärliga och tillräckligt justa.
Någon, kommer nu inte ihåg vem - kanske Pilger, har sagt att en journalist
måste inte vara objektiv men han/hon måste vara hederlig.
De kraftiga reaktionerna kan vara ett tecken på att bristen på hederlighet
skapar ett dåligt samvete.

Jag upprepar min gamla käpphäst; under galjen kan många omvändas. I detta
fallet är galjen för medierna det kusligt låga och sjunkande förtroendet för
medierna/journalistiken. När trovärdigheten blir så liten att den inte längre
kan ignoreras kommer artiklar som tidigare inte var "nyheter" fram. GP är
ett tydligt exempel på denna förändring. Britt-Marie Mattsson skriver nu om
amerikanska presidenter och förhållande som hon vetat om i många år med inte
tidigare berättat om.

DNs behandling av Galloways uttalande inför senatsförhöret är ett exempel på
hur denna tidning försöker leva kvar i den vanliga gatekeepertraditionen.
I artikeln kan man på ett foto se Galloway i senaten. Men i artikeln citeras
inte ett ord av vad han sa. Gatekeepertradition av gammalt "gott " märke.
På ledarsidan lyser dock eftertankens kranka blekhet igenom när det gäller
att hylla NATOs och USAs bombningar av civila i fd Jugoslavien, Afghanistan,
Irak m fl. Nu erkänner man att det kanske inte bara var bra och självklart
med alla dessa bombningar av civila. Än så länge sägs det inte så tydligt,
men det framgår mellan raderna.

Det händer mycket inom medievärlden nu.
Hälsningar
Jan-Olof Rönn 05 05 19